Jag har i många år varit engagerad i mobbing och rättvisefrågor, häromdagen var jag på en Friends föreläsning och tänkte berätta lite om mina tankar kring mobbing. Mobbing pågår överallt: Inom idrotten, i skolan, på arbetsplatsen och i hemmiljön.
Ett barns barndom och självbild kan slås i spillror av att bli mobbad. Ett barn som blir mobbad och sedan växer upp är en kuvad själ i en vuxen kropp många gånger. Barn som får hjälp, kan växa upp till vuxna som förstår sitt egenvärde. Barn som inte får hjälp riskerar att leva sina liv baserade på en förfluten upplevelse som orsakar evig smärta och lidande i många av livets olika situationer.
Vem blir då mobbad? Många tycks ha åsikten att det krävs en viss personlighet för att bli mobbad, att man är annorlunda, pratar annorlunda eller beter sig på ett sätt som avviker från gruppen. Jag tror inte alls att det behöver vara så. Jag känner själv till flera fantastiska personligheter, sociala människor som kan prata både med bönder och med akademiker - de blir ändå mobbade. Det är inte den som blir mobbad som ens ska fundera över varför han eller hon blir det. Det är en grupproblematik som ligger till grund för mobbingen och ska bemötas därefter. Alla mobbade ska ovillkorligen genast ta upp sin känsla av utanförskap med rätt instanser. Alla människor har ett fantastiskt eget värde och ingen ska behöva känna sig utanför eller trakasserad på något sätt.
Som barn är det viktigt att först prata med sina föräldrar och det är viktigt för föräldrarna att ta sina barn på största allvar när de berättar om saker de känner sig ledsna eller arga över. Försök aldrig att göra om barnets egen upplevelse. Gör inte det – det gör att barnen tappar tron på sin egen upplevelse. De börjar tro att alla andra har rätt, det måste innebära att jag har fel. Visa stor förståelse när ditt barn kommer till dig och berättar något om sin dag som han eller hon upplever som negativt. Lyssna och förstå. Tala om för ditt barn att det är toppen att han eller hon kommer och berättar för dig vad han/hon känner. Ser du att ditt barns personlighet förändras av dagen i skolan eller på idrottsaktiviteten, reagera direkt – låt inte dagarna och månaderna gå – kontakta lärare, rektor eller idrottsledare nu. Fråga ditt barn. Visa empati och förståelse. Låt inte din eventuella konflikträdsla visa sig i att du ska ”tala barnet till rätta” på något vis. Bara var den bästa av åhörare och hjälpare. Gå sakta fram, barn sluter sig lätt i sådana här situationer för det är pinsamt att inte få vara med, att känna sig utanför.
Jag tänker på hur lätt livet förändras. Vi människor går gärna in i rollerna som andra tilldelar oss. Det spelar ingen roll att dessa ”andra” inte är några auktoriteter. Vi tar till oss den sanning om oss själva som erbjuds. Dvs. blir du negativt sedd och behandlad under en längre tid börjar du snart klä på dig den kappan så fort du lämnar tryggheten av ditt eget hem. Snabbt och lätt börjar vi tro att ”om de ser mig så och de säger så om mig, om de behandlar mig så här – då är det Jag – min roll, mitt liv att leva”. Intressant och skrämmande hur vi fungerar i grupp vi människor.
Ett barn som mobbas i sin idrottsaktivitet eller i skolan, som inte blir sedd eller hörd blir mindre och mindre, tar snart ingen plats alls – syns ännu mindre tills hon/han nästan bokstavligen går upp i rök. Säg att den mobbade börjar i en annan skola eller på en ny idrottsaktivitet där den nya gruppen hälsar på honom/henne, de undrar om de kan leka, vara med – genast börjar denna mobbade person att lysa, synas och tro att livet inte behöver vara så hemskt ändå.
Något jag tänkt på som också föreläsaren från Friends pratade om är hur en enda person kan förändra hela världsuppfattningen för den som blir mobbad. Inom Friends kallar de en sådan person för ”kompisstödjare”. En kompisstödjare har enligt Friends stora ögon och öron – de är extra lyhörda och ser vad som händer med kompisarna på rasterna, de hör vad som sägs och de ”springer snabbt” och berättar för lärare eller rektor vad som står på. Men något som de framförallt gör är att de hälsar, de säger hej. Jag tittade på Friends reklamfilmer och när man ser dem blir budskapet så klart: Du som kompisstödjare behöver och ska inte ta ansvar för alla barn runtomkring dig. Du ska bara vara en medmänniska, så som vi alla ska och borde vara egentligen.
En mobbad kille eller tjej kan gå en hel dag i skolan utan att någon ens säger ”Hej” till dem. Är det ett människovärdigt liv? Tycker vi i Sverige att det är ok att människor runt omkring oss lever sina liv på detta sätt. En kompisstödjare säger Hej och en mobbad person kanske inte svarar genast för de brukar inte ens tro att hälsningen var menad till dem, men fortsätter du att säga Hej och vara uppriktigt vänlig så kan du förändra hela livet för en mobbad person.
Jag har en uppmaning till alla Coachens läsare. Säg hej till dem du inte brukar hälsa på: Säg hej till den nya i skolan som verkar gå lite för sig själv, säg hej till den nya eller lite tystlåtna i idrottsklubben – säg hej till arbetskamraten som sitter ensam på kafferasten, säg hej till din granne som bor ensam och håller sig för sig själv.
Säg Hej!
Gör det och förändra liv.
Bry dig om. Tänk på hur livet faktiskt fungerar: Ur empati (medkänsla) föds kärlek och ur kärlek föds harmoni och ur harmoni föds lycka! Var glad över det faktum att Du kan betyda något för någon annan människa och göra en verklig skillnad. Det mest fantastiska när man gör en skillnad i en annan människas liv är att det blir en skillnad i sitt eget. Ditt liv tillskrivs alltid ett högre värde när du utan tankar på egen vinning gör något för andra. Livet får en ny dimension.
Gör livet lättare för dina medmänniskor: Hälsa och var vänlig, stanna och tala några ord. Det är allt som behövs. Prata med dina barn om detta. Hjälp dina barn att se värdet av att vara en empatisk och god människa, fundera på hur du som vuxen kan göra livet lättare för andra.
Är du eller har varit mobbad?
Vill du berätta lite om det? Skriv gärna ett mail till mig och berätta om din situation.
Jag har tänkt att vi på Coachen ska göra en artikelserie om mobbing och hur vi ska kunna motverka mobbingen i såväl idrottsklubbar, skolor och på arbetsplatser. Det du skriver till mig tar jag emot under tystnadsplikt. Vi kommer sedan överens om på vilket sätt vi tar upp din berättelse i artikelserien och du kommer att vara helt anonym. Inga namn nämns i dessa artiklar. Är du barn eller vuxen spelar ingen roll – skriv och berätta om din upplevelse.
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Du som nu väljer att vara en god medmänniska:
Du som nu börjar säga ”Hej” till de medmänniskor runt dig som behöver det mest: Maila mig gärna och berätta hur det går och känns för dig.
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
